Extreme agitation är en egenskap hos både bipolär mani och depression

Mental agitation som manifesterar med frenetisk aktivitet

Psykomotorisk agitation är en ökning av meningslös fysisk aktivitet som ofta är förknippad med depressiva och maniska episoder av bipolär sjukdom. Det är ett klassiskt symptom som de flesta lätt associerar med mani: rastlöshet, pacing, knackar på fingrar, dashing om meningslöst eller plötsligt startar och stoppar uppgifter. Medan psykomotorisk agitation kan ta många former och variera i allvar, är det en indikation på en mental spänning som inte kan hanteras och en som manifesterar sig fysiskt med frenetisk aktivitet.

Orsaker till psykomotorisk agitation

Medan tillståndet inte är väl förstått, inser vi att psykomotorisk agitation är en integrerad egenskap av inte bara bipolär sjukdom utan även andra psykiska och fysiologiska tillstånd, inklusive:

Psykomotorisk agitation i bipolär sjukdom

Funktionerna för psykomotorisk agitation kan förändras, ibland subtilt, baserat på den typ av episod som en bipolär individ upplever:

Behandling av psykomotorisk agitation i bipolär sjukdom

När man står inför psykomotorisk agitation är det viktigt att undersöka alla möjliga orsaker innan man förskriver mediciner för att behandla det. I vissa fall kan drogerna som används för att stabilisera stämningar under en depression orsaka extrem ångest och i vissa fall till och med självmordstankar.

Vid andra tillfällen kan en händelse, ett existerande tillstånd eller en sjukdom som inte är relaterad till bipolär sjukdom ha utlöst responsen. I slutändan är det viktigt att aldrig göra antaganden, oavsett om du är den person som lever med bipolär sjukdom eller en älskling som klarar av de ibland extrema känslomässiga förändringarna.

När alla andra frågor är uteslutna, kommer behandlingen att fokusera på gradvis minskning av ångest genom att använda medicinering, rådgivning, självhjälpsteknik eller en kombination av ovanstående.

Antikonvulsiva medel eller humörstabiliserande läkemedel kan vara speciellt användbara under en manisk fas. Däremot kan atypiska antipsykotika ofta hjälpa till när agitation inträffar under ett depressivt episode.

Anti-ångestläkemedel som bensodiazepiner kan ordineras för att hantera generaliserad ångest.

Förutom läkemedelsbehandling anses kognitiv (talk) terapi vara viktig vid hanteringen av ångeststörningar. Självhjälpstekniker kan inkludera meditation, motion, yoga, andningsövningar, musikterapi och undvikande av någon känslomässig utlösare som är känd att orsaka ångest.

> Källor