Neo-Freudian psykologer var tänkare som kom överens med många av de grundläggande principerna om Freuds psykoanalytiska teori men ändrade och anpassade tillvägagångssättet för att införliva sina egna övertygelser, idéer och åsikter. Psykologen Sigmund Freud föreslog många idéer som var mycket kontroversiella, men lockade också ett antal anhängare.
Många av dessa tänkare kom överens med Freuds koncept om det omedvetna sinne och vikten av tidig barndom.
Det fanns dock ett antal punkter som andra forskare inte var överens med eller direkt avvisade. På grund av detta fortsatte dessa individer att föreslå sina egna unika teorier om personlighet.
Neo-Freudian Disagreements With Freud
Det finns några olika anledningar till varför dessa neo-freudiska tänkare var oense med Freud. Erik Erikson trodde till exempel att Freud var felaktigt att tro att personligheten var formad nästan helt av barndomshändelser. Andra frågor som motiverade neo-freudiska tänkare inklusive:
- Freuds betoning på sexuella uppmaningar som en primär motivator.
- Freuds negativa syn på mänsklig natur.
- Freuds tro på att personligheten formades helt genom tidiga barndomsupplevelser.
- Freuds brist på tonvikt på sociala och kulturella influenser på beteende och personlighet.
Även om neo-freudianerna kan ha påverkats av Freud utvecklade de sina egna unika teorier och perspektiv på mänsklig utveckling, personlighet och beteende.
Stora Neo-Freudian Tänkare
Det fanns ett antal neo-freudiska tänkare som bröt med den freudianska psykoanalytiska traditionen för att utveckla sina egna psykodynamiska teorier. Några av dessa individer var ursprungligen en del av Freuds inre cirkel, inklusive Carl Jung och Alfred Adler.
Freud och Jung hade en gång en nära vänskap, men Jung bröt sig bort för att skapa sina egna idéer.
Jung hänvisade till hans teori om personlighet som analytisk psykologi, och han introducerade begreppet kollektiva omedvetna. Han beskrev detta som en universell struktur som delas av alla medlemmar av samma art som innehåller alla instinkter och arketyper som påverkar mänskligt beteende. Jung lägger fortfarande stor vikt vid det omedvetna, men hans teori ställde högre tonvikt på hans begrepp om det kollektiva medvetslösa än det personliga omedvetna. Liksom många av de andra neo-freudianerna fokuserade Jung också mindre på sex än Freud.
Adler trodde att Freuds teorier fokuserade för mycket på kön som den främsta motivatorn för mänskligt beteende. I stället ställde Adler mindre tonvikt på det medvetslösa och ett större fokus på interpersonella och sociala influenser. Hans tillvägagångssätt, som kallades individuell psykologi, var centrerad på att alla människor måste kompensera för sina känslor av underlägsenhet. Inferioritetskomplexet, han föreslog, var en persons känslor och tvivel om att de inte mäter sig för andra människor eller samhällets förväntningar.
Medan Freud trodde att personligheten mestadels var sten i tidig barndom, ansåg Erikson att utvecklingen fortsatte under hela livet.
Han trodde också att inte alla konflikter var medvetslösa. Många var medvetna och resultatet, tänkte han, från själva utvecklingsprocessen. Erikson de-betonade könsrollen som en motivator för beteende och ställde istället ett mycket starkare fokus på rollen som sociala relationer. Hans åtta stegs teori om psykosocial utveckling koncentrerar sig på en serie utvecklingskonflikter som uppträder under hela livslängden, från födsel till död. På varje stadium står människor inför en kris som måste lösas för att utveckla vissa psykiska styrkor.
Horney var en av de första kvinnorna som utbildades i psykoanalysen, och hon var också en av de första som kritiserade Freuds skildringar av kvinnor som sämre än män.
Horney protesterade mot Freuds skildring av kvinnor som lider av "penis avund". I stället föreslog hon att män upplever "livmoder avund" eftersom de inte kan bära barn. Hennes teori fokuserar på hur beteendet påverkades av ett antal olika neurotiska behov.